Sigge föddes den 19 April 1994. Han var en Varmblodig travare och jag vart fodervärd på honom den första Februari 2010. Det var min lyckas tid <3

Sigge var verkligen den perfekta första hästen. Han var snäll och go och gick med på det mesta. Han stod ut med att jag satt och skumpade runt på honom under dressyrpassen och han lärde mig något så otroligt mycket under tiden jag fick ha honom.

Den 13 Juli 2010 slog blixten ner i vattnet som han stog i. Drogs in av skorna och rakt in i hjärtat. Han dog på direkten. När jag fick reda på det var det ofattbart. Jag trodde jag drömde eller att det var ett dåligt skämt. Men när jag kom ut i hagen och såg honom ligga där, blöt, kall och livlös då brast det. Det var då jag verkligen förstog att min bästa vän var borta. Det var hemskt och jag grät i flera dagar. Även idag kan jag bara börja gråta när jag hör en låt på radion eller läser någon text. Det är svårt att förstå och man tänker att inget sånt kan hända, men när det väl gör det, så gör det fruktansvärt ont i hjärtat.

Ett halvår fick jag med honom och det var den mest underbaraste tiden jag haft under mitt liv <3 Under den tiden blev vi bästa vänner. Ibland så önskar jag att jag kunde gå till stallet och han skulle stå där i hagen som vanligt och gnägga när han fick syn på mig. Jag saknar uteritterna vi hade. När vi galopperade över ängen och han bara ville öka och öka. Han med spetsade öron och jag med ett stort leende på läpparna red vi fram i ett lopp mot vinden.

Och våra hoppträningar. Hur han, när jag fick honom, vägrade hoppa 40 cm. Jag tog det som en utmaning, tränade upp hans självförtroende och det gick. Jag kommer ihåg lyckan när vi hade kommit över 1 m för första gången och hur jag sedan höjd lite till och han skuttade över 115 hur lätt som helst. Och han gjorde det utan att tveka med spetsade öron! Då var jag lycklig, det var då jag förstog att mitt arbete lönat sig <3

Vi tog oss igenom allt han och jag. Han hann vara halt 2 gånger, frisknade till och mådde bra. Hans astma minskade när han kom i bättre form. Han hjälpte mig igenom svåra stunder, gjorde mig glad. Han var verkligen min bästa vän och jag tror ingen någonsin kan förstå hur ont det gjorde/gör att förlora honom <3